Nu har det äntligen hänt.
Hej alla mina läsare. Först och främst så vill jag bara gå tillbax lite i tiden. När jag var och stod modell för Marielle så fick jag som tack två söta små blommor. O jag vill meddela alla att de lever än så länge. Det har ju bara gått en vecka men jag ska göra mitt bästa för att de ska överleva mitt mörka vardagsrum .

Ja nu är det söndag. Många ligger hemma och är trötta och hängiga av olika orsaker. Sedan är det sista dagen kvar på helgen och det känns som den gick tokfort igen och i morgon är det dags för en ny arbetsvecka.
Nej inte för mig, jag är ledig i morgon. Jag har en arbetskväll kvar. Men på tisdag är det dags igen.
I fredags var jag också ledig så jag klev upp kl 08.00 och käkade och skyndade iväg till stan för att skriva upp mig på drop in listan för att göra min tatuering som jag funderat på ett bra tag. Jag var på red dragon kl 09.15 och då blev jag nr 3 i kön. Själva drop in mottagningen började 12 så jag gick dit då och fick bara vänta några minuter på min tur.
När det var min tur så visade jag Daniel, han som skulle tatuera mig min bild och när han såg den så suckade han bara. Han berättade att det var jätte många som hade just valt det motivet och han kännde sig inte alls sugen på att göra den och så frågade han om jag verkligen ville ha en tatuering som alla andra på stranden skulle ha.

Det här var det motiv som jag hade tänkt mig fast utan stjärnor.
Jag blev så klart rätt ställd och kännde att jag ville göra min tatuering i fredags och inte sumpa all tid jag väntat på att få komma dit, sedan så ville jag ju inte ha en likadan som alla andra heller. Så vi kom överens att han skulle sätta sig ned och rita om liljan till något personligt istället.
Jag satte mig ned och väntade spänt. Jag kände mig lite kluven. Jag hade ju ställt in mig på det motivet men tänk om han inte kom på något som jag skulle gilla. O vad skulle Marica säga, vi skulle ju ha en likadan. Efter ca 10 min kom Daniel ut med en ny bild.

Ja!! den där var jätte fin, inte lika mycket detaljer som på den förra men jag kännde att den skulle passa mig. Sedan så är det ju skilland på att se en tatuering som jag skrivit ut på nätet med skuggningar och allt och en skiss som man nyss sett. Men jag sa att jag ville ha den. Han gjorde i ordning alla saker sedan var det dags.
Jag lade mig på sida på britzen med min högra vad mot honom och tog några djupa andetag innan han börjde. Jag minns inte alls att det hade gjort ont förra gången så jag var rätt lugn, men ack vad jag tog fel. När han började så känndes det precis som om jag blev skuren på ankeln. Aja det gör nog bara så här ont ett tag medan kroppen ska vänja sig, men ack så fel jag hade. Det fortsatte att göra rätt ont men när han hade gjort konturerna klara och började med ifyllnaden så gick det mycket bättre.
Josefin ville se när jag gjorde den, men när hon kom så sa de att det redan var så mycket folk inne där de tatuerade och eftersom jag låg med vaden bort från ingången så såg hon inget. Jag tyckte så synd om henne för att jag hade ringt dit henne och hon inte fick se något. Så hon gick hem igen och jag åkte till henne sedan istället.
Efter ca 45 minuter så var min nya tatuering klar. Jag hade inte tittat något på den så det blev som en överaskning när jag fick se den.
PS. bilden är lite suddig och den är finare i verkligeheten..skulle haft en systemkamera som fångar färgen bättre.

Jag blev jätte nöjd och känner att det är jag. Sedan så finns det garanterat folk som har liknade men den är endå ritad till mig och är bara min på min ankel. Nu när jag vet hur det känns så är jag glad att jag inte valde den andra heller. Det hade blivit mera konturer och mera smärta. Sedan blev priset från 2500 till 1500 kr, inte dumt de heller.
Senare på kvällen så ringde jag Marica för att berätta att jag äntligen gjort det och att det blev ett annat motv än vad vi bestämmt. Men hon tyckte som jag, att man inte vill ha samma som alla andra i hela världen. Hon ska få stencilen och ett foto på min så får hennes tatuerare göra en personlig till henne med.
Nu är det dags att lyfta på lillrumpan och göra något...Ha nu en bra söndag allihopa
Puss.

Ja nu är det söndag. Många ligger hemma och är trötta och hängiga av olika orsaker. Sedan är det sista dagen kvar på helgen och det känns som den gick tokfort igen och i morgon är det dags för en ny arbetsvecka.
Nej inte för mig, jag är ledig i morgon. Jag har en arbetskväll kvar. Men på tisdag är det dags igen.
I fredags var jag också ledig så jag klev upp kl 08.00 och käkade och skyndade iväg till stan för att skriva upp mig på drop in listan för att göra min tatuering som jag funderat på ett bra tag. Jag var på red dragon kl 09.15 och då blev jag nr 3 i kön. Själva drop in mottagningen började 12 så jag gick dit då och fick bara vänta några minuter på min tur.
När det var min tur så visade jag Daniel, han som skulle tatuera mig min bild och när han såg den så suckade han bara. Han berättade att det var jätte många som hade just valt det motivet och han kännde sig inte alls sugen på att göra den och så frågade han om jag verkligen ville ha en tatuering som alla andra på stranden skulle ha.

Det här var det motiv som jag hade tänkt mig fast utan stjärnor.
Jag blev så klart rätt ställd och kännde att jag ville göra min tatuering i fredags och inte sumpa all tid jag väntat på att få komma dit, sedan så ville jag ju inte ha en likadan som alla andra heller. Så vi kom överens att han skulle sätta sig ned och rita om liljan till något personligt istället.
Jag satte mig ned och väntade spänt. Jag kände mig lite kluven. Jag hade ju ställt in mig på det motivet men tänk om han inte kom på något som jag skulle gilla. O vad skulle Marica säga, vi skulle ju ha en likadan. Efter ca 10 min kom Daniel ut med en ny bild.

Ja!! den där var jätte fin, inte lika mycket detaljer som på den förra men jag kännde att den skulle passa mig. Sedan så är det ju skilland på att se en tatuering som jag skrivit ut på nätet med skuggningar och allt och en skiss som man nyss sett. Men jag sa att jag ville ha den. Han gjorde i ordning alla saker sedan var det dags.
Jag lade mig på sida på britzen med min högra vad mot honom och tog några djupa andetag innan han börjde. Jag minns inte alls att det hade gjort ont förra gången så jag var rätt lugn, men ack vad jag tog fel. När han började så känndes det precis som om jag blev skuren på ankeln. Aja det gör nog bara så här ont ett tag medan kroppen ska vänja sig, men ack så fel jag hade. Det fortsatte att göra rätt ont men när han hade gjort konturerna klara och började med ifyllnaden så gick det mycket bättre.
Josefin ville se när jag gjorde den, men när hon kom så sa de att det redan var så mycket folk inne där de tatuerade och eftersom jag låg med vaden bort från ingången så såg hon inget. Jag tyckte så synd om henne för att jag hade ringt dit henne och hon inte fick se något. Så hon gick hem igen och jag åkte till henne sedan istället.
Efter ca 45 minuter så var min nya tatuering klar. Jag hade inte tittat något på den så det blev som en överaskning när jag fick se den.
PS. bilden är lite suddig och den är finare i verkligeheten..skulle haft en systemkamera som fångar färgen bättre.

Jag blev jätte nöjd och känner att det är jag. Sedan så finns det garanterat folk som har liknade men den är endå ritad till mig och är bara min på min ankel. Nu när jag vet hur det känns så är jag glad att jag inte valde den andra heller. Det hade blivit mera konturer och mera smärta. Sedan blev priset från 2500 till 1500 kr, inte dumt de heller.
Senare på kvällen så ringde jag Marica för att berätta att jag äntligen gjort det och att det blev ett annat motv än vad vi bestämmt. Men hon tyckte som jag, att man inte vill ha samma som alla andra i hela världen. Hon ska få stencilen och ett foto på min så får hennes tatuerare göra en personlig till henne med.
Nu är det dags att lyfta på lillrumpan och göra något...Ha nu en bra söndag allihopa
Puss.
Kommentarer
Postat av: Sandra
jättefin Hanna kul att se den irl imorrn! puss
Postat av: Elina. Sundsvall
Hej Hanna! Gud vad fint det blev, jag måste ju se den när vi ses. Hihi jo men jag fick komma hem idag, jag tror jag reagerade på madicinerna jag fick innan jag gick igenom MR'n så jag hoppas att det blir bättre, jag tappade ju benen så har inte kunnar gå men nu är jag på benen igen! :) Jo vi har massvis med snö här också!
Trackback