Nattmusen

Mitt motto i livet är att vara en bra medmänniska, som ser sina nära och kära i första rummet och vill inget annat än att vara till lags. Men som det känns just nu så är jag inte det.
Jag saknar en av mina nära väldigt mycket och jag förstår inte vad som hänt. Men inom sinom tid får jag nog höra vad som är fel med mig eller vad det nu är.

Men håll med om att det är jobbigt att inte veta varför man inte hört eller sett av någon som man vanligtvis åtminstonner hör av nån gång i veckan. Man själv tycker sig inte gjort eller sagt något fel, men vad ska man tro när man inte enss får tag i personen.
aja det är säkert bara jag som är nojig och dryg. Men jag saknar min godis.

Det skulle vara ganska kul att få krypa ur sin egna kropp och se sig själv och sin omgivning från ett litet hörn. Jag tror att man skulle få en hel del aha upplevelser om sig själv och skulle då även bli en bättre person. Sedan skulle man nog skratta en hel del åt sig själv, Hur man ser ut, går och beter sig i olika situationer. Jag vet att jag ser ut som en yr höna på jobbet. Tänk om någon skulle filma mig. hihi.