Smitare
Jag, jag säg då de!! I Lördags när jag och Teres skulle åka på 4-klövern för att handla, så såg vi en tjej och hennes kille backa rakt mot en annan bil. Jag tänkte att hon hade allt under kontroll, men så var de då inte. Både jag och Teres vi vinkade och visade att hon höll på att backa in i bilen bakom. Men hon såg inget. Vi såg paret inne på 4-klövern en stund efter och de såg varken skamsen eller ledsen ut.
Vi handlade vad vi skulle ha och när vi kom ut så såg vi det där paret igen och de pratade med en kille på parkeringen. Det var killen som ägde bilen som hade blivit påbackad.
Det var så att personen som hade bilen bredvid hade sett att tjejen hade backat på bilen och att den rent av hade rört sig.
Sedan då när Fredrik, som killen som ägde bilen hette hade kommit ut igen så talade bilgrannen om vad som hänt. Så han hade ett vittne.
Tjejen hon nekade till allt och hävdade att det inte var något märke på Fredriks bil. Det hade blivit ett litet märke, men eftersom hon inte kunde erkänna så blev ju saken värre.
När han hörde att vi också hade sett händelsen så blev han mer säker. Men hon grinade och hade inte när vi åkte, erkännt sitt misstag.
Är det så svårt att bara erkänna vad som hänt och beklaga att det blev som det blev. Då hade det säkert inte blivit någon sak av det hela.
Ärlighet varar längst!!
